En påminnelse till mig själv.
Stå på dig. Klanka inte ner på dig själv. Tänk på hur mycket du åstadkommit och genomfört även när din akne blossat upp. Du räds inte för att visa dig. Även om det känns tungt så tar du dig ut i offentliga sociala sammanhang. Du går till jobbet varje dag. Pratar med folk och är social. Du är öppen med ditt hudproblem och vägrar skämmas över något du inte kan rå för. Du försöker ständigt utvecklas. Du planerar och genomför en möhippa för att några veckor senare vara brudtärna. Du gråter när det behövs och känner med hjärtat. Du biter ihop när det behövs, gör det som måste göras och ställer upp för dem runt omkring dig. Du är en bra syster, dotter, flickvän, vän. Du är tillräcklig som du är. Du tänker på dig själv och försöker se till att må bra. Du ser hellre till insida än utsida. Du gör saker även om du är rädd. Du tar tag i sådant som egentligen känns jobbigt. Du låter inte aknen hindra dig från att leva. Du lever! Du har börjat meditera och yoga på ditt eget sätt. Utan krav på ordning. Du gör det som känns bra i stunden. Du har gått morgonpromenad två dagar i rad och utan smink hämtat ut paket. Då tog du dig in i en lönehelgs-full galleria i stark belysning och hälsade på tjejen i kassan utan att slå bort blicken. Du bokade ett läkarbesök på vårdcentralen och väntar nu på remiss till hudläkare. Detta på grund av dig. Du är stark. Du tog tag i problemet! Var stolt!
Du är fin.
2 kommentarer:
Du är stark och du är en jäklar inspirationskälla till oss andra som försöker stå ut i vardagen! En stor eloge till dig fina du!
Tack Annica! Du anar inte hur glad jag blir!
Kram!
Skicka en kommentar