Jäkla hurtbulle!

Herrejissanes vilken spurt jag hade på min morgonpromenad. Solen sken och jag flög fram som en vind! Underlaget för dagen var asfalt och det gör ju att det är lättare att ta sig fram (även om det gör mer ont i fossingarna och benen) än exempelvis knölig skogsterräng. Jag var knappt koffeindopad idag heller så det mesta satt nog i huvet. Brukar ha en genomsnittlig fart runt 9 min/km, men idag låg den på 8. Hihi. De små framstegen är också framsteg.

Nu till dagens fundering under PW:n…

Har många gånger varit med om att folk kallat en saker som ”alldeles för hurtig” och sagt saker i stil med ”måste du vara så duktig hela tiden?” med en dömande underton. Till och med nära släktingar som påpekat och ifrågasatt. ”Varför gör du det?”. Jag tror att allt egentligen handlar om dem själva. De blir stressade av att de själva inte orkar ta tag i sina liv och tror att jag dömmer dem som inte gör det. För att verka lite bättre själva så säger de medvetet eller omedvetet såna saker.

Jag motionerar inte för att verka duktig inför andra. Jag rör på mig eftersom jag mår så jäkla bra av det. Jag tävlar inte med någon annan än mig själv just nu. Jag ser inte ner på andra. Jag har fokus på mig själv. Jag ser det inte som någon uppoffring eller ett lidande att träna. Jag ser det som en naturlig del i mitt liv. Det är en del av den struktur jag lever efter. Jag älskar det.

Jag skulle väl aldrig få för mig att klanka ner på någons intresse för… låt oss säga en frimärkssamling? Om det gör personen lycklig så är det väl skitbra. Inte skulle jag väl gå och säga ”Varför håller du på med det?”,  ”Det där verkar så tråkigt”. Varför klanka ner på något som ingen tar skada av utan bara gör en person lycklig? Jappsi.

Det jag vill få sagt är egentligen: Tänk på att när folk kommer med dömande kommentarer så ligger oftast (eller alltid?) problemet hos dem själva!

Nu ska jag förbereda mig för dagens möte i stan.