Hela mitt liv så har det varit den jobbigaste känslan. Jag hatar verkligen att känna mig utanför. Får nästan en klump i magen bara av att tänka på det nu. Även om man har många fina vänner så kan man känna sig utanför. Jag har ett tag funderat lite på vad utanför egentligen är...
Jag vet inte om ni sett "Så mycket bättre" i TV 4? Men Eva Dahlgren sa något i ett av de första programmen som verkligen satte sig i mig. Hon menade att alla egentligen känner att alla andra är en grupp. Det stämmer så bra in på hur jag tänkt många gånger. Exempelvis när jag kommer i en ny grupp eller även i grupper där jag redan borde vara en del. Jag känner lätt att alla andra har större anledning att var där och ta plats. Kan vara en så löjlig grej som att handla på Willys i en ny stad (haha), i lunchrummet på jobbet, i skolan, i kompisgänget etc. Att alla andra känner varandra mycket bättre och att de märker att jag inte passar in.
Jag vet inte om alla känner sig utanför, men jag tror att alla gör det i något sammanhang eller kan komma ihåg någon stund i livet då man gjorde det. Men om man då tänker att alla andra tänker och känner likadant, då känns det faktiskt mycket lättare. Alla vill bara vara en del av gemenskapen.
Jag vet inte om ni sett "Så mycket bättre" i TV 4? Men Eva Dahlgren sa något i ett av de första programmen som verkligen satte sig i mig. Hon menade att alla egentligen känner att alla andra är en grupp. Det stämmer så bra in på hur jag tänkt många gånger. Exempelvis när jag kommer i en ny grupp eller även i grupper där jag redan borde vara en del. Jag känner lätt att alla andra har större anledning att var där och ta plats. Kan vara en så löjlig grej som att handla på Willys i en ny stad (haha), i lunchrummet på jobbet, i skolan, i kompisgänget etc. Att alla andra känner varandra mycket bättre och att de märker att jag inte passar in.
Jag vet inte om alla känner sig utanför, men jag tror att alla gör det i något sammanhang eller kan komma ihåg någon stund i livet då man gjorde det. Men om man då tänker att alla andra tänker och känner likadant, då känns det faktiskt mycket lättare. Alla vill bara vara en del av gemenskapen.
Vi är alla ganska lika ändå.
4 kommentarer:
Jag är en av dom som kan tänka och känna likadant.. :)
Tänk va... :-). Tack för att du skrev det Karro! <3
Jag har precis samma tanke...det får mig att känna mig olustig i hela kroppen..att hamna och vara utanför...fruktansvärt...har kännt ett flertal gånger i mitt liv att andra är bättre än mig. smartare, snyggare, smalare...m.m. Men jag har fått en annan syn på livet sedan jag blev mamma till Alice. Alla har ju behovet att bli sedda...så jag tror alla mer eller mindre har samma rädsla för att hamna utanför...kram till fina söstra!!
min kloka söstra <3
Skicka en kommentar