tisdag 21 april 2015

Tillåt mig att spy på ytligheten

Jag har inte längre någon märkbar akne. Jag har däremot djupare ärr och röd pigmentering i min hud. Egentligen tror jag inte det stör mig särskilt mycket... förrän jag tittar mig i spegeln. 

Jag har skrivit det förut och jag skriver nu det igen: JAG ÄR INTE MITT UTSEENDE. Även om jag vet detta så är det något jag hela tiden måste påminna mig själv om. Det är som ett mantra jag måste plocka fram eftersom det ibland ligger djupt djupt begravet under självförakt och ångest. Jag tycker det är fruktansvärt när vi människor (och kanske framförallt kvinnor?!) döms efter våra utseenden och inte efter våra förmågor. Vi dömer oss själva och vi dömer andra. Medvetet och omedvetet. Vi "uppfostrar" vår omgivning att det är helt okej. Jag hatar egentligen (som så ofta) att dölja mina ärr för att passa in i någon mall som andra, men även jag själv, har skapat om hur vi bör se ut. Men de dagar jag väljer att låta bli foundation när jag ska ta mig ut i världen är få. När jag väl gör det så är jag oftast ytterst medveten om mitt utseende och andras blickar. Det är väldigt sällan jag riktigt kan slappna av utan foundation. Samtidigt så kan jag inte alltid slappna av riktigt med foundation heller.

Igår bröt jag ihop, som så många gånger förr. Ett litet "bakslag" i ytlighetens tecken fick mig att gråta floder. Allt på grund av att jag inte kan börja behandla mina akneärr med microdermabrasion förrän tidigast efter sommaren. Det jag såg framför mig var ännu en ångestfylld sommar där jag bara halvhjärtat kan delta i allt fantastiskt som händer under en sommar. 

Varför ska jag känna ångest över mitt utseende? Det är den mest ytliga och egoistiska ångesten. Så visst känner jag ångest över att jag ens har sådan ångest. Det gör mig så arg att jag på något sätt är matad med att ett vackert utseende är allt. Att jag inte duger utan min yta. Det gör mig riktigt arg.


Inga kommentarer: