tisdag 13 november 2012

What keeps me going

Har precis återhämtat mig från en riktig känsloattack. Nästan så man känner sig lite löjlig så här i efterhand... men bara nästan. Är ju så otroligt tacksam för så mycket... Nåväl... jag ska förklara vad som hände.

Jag har börjat inse att fler och fler läser min blogg. Det har jag ju under en tid förstått på att besökssiffrorna ibland ligger högt (i relation till hur det sett ut innan... inte i jämförelse med någon "stor-blogg"). Men på senare tid har även kommentarerna börjat öka på bloggen. Människor som hittat hit eftersom de, precis som jag har/har haft akne, och vänder sig till mig för att få ställa frågor eller bara ventilera. Det gör mig så otroligt glad att jag kan få dela med mig av mina erfarenheter och kanske även ge någon stöd i något som kan sänka ens självförtroende och självkänsla så djävulskt  Ett vanligt problem, men inte alltid så lätt att tala om. Man vill kanske inte verka ytlig i en värld där det finns stora problem och frågor att istället lägga fokus på. Men jag vet vilket helvete det kan vara och förstår mycket väl vad många går igenom.

Vad menar jag med känsloattack då? Jo. Har befunnit mig på annan ort under en vecka och nu när jag kommit hem igen så möttes jag av så fruktansvärt fina kommentarer i min blogg. Ni anar inte hur glad jag blir av att se hur mitt gamla "elände" kan hjälpa någon annan. Kom på mig själv med att lipa ;-).

Jag har ingen utbildning inom området. I min blogg talar jag endast utifrån mina egna erfarenheter och vad läkare, hudterapeuter och specialister har talat om för mig. Men jag delar väldigt gärna med mig av det jag varit med om. Så fortsätt gärna ställa frågor. Jag svarar så gott jag kan. Kom gärna med egna tips då jag ibland kan känna mig frustrerad när det inte känns som något hjälper. Jag har många ups and downs gällande min hud. Men ser på min situation på ett helt annat sätt än vad jag gjorde för bara ett år sedan. Jag vägrar (oftast) låta aknen ta över min situation och jag försöker alltid ligga steget före. Men ibland kan en uppmuntrande kommentar eller ett mail vara det som behövs för att man ska orka kämpa vidare. Känns skönt att veta att man inte är ensam!... och jag kommer definitivt inte sluta skriva efter det här.

Jag i november förra året. Aknen hade vid detta skede börjat försvinna, men den lämnade stora ärr och märken efter sig.
Ärren är idag betydligt mindre synliga. 


2 kommentarer:

Malin sa...

Först och främst tack för en jättebra blogg! Du skulle inte kunna lägga ut bilder som visar hur din hud/dina ärr ser ut nu utan smink samt skriva om du gjort något för att få dem att försvinna fortare?

ecjo sa...

Tack själv, för den snälla kommentaren!

Jo visst skulle jag kunna göra det. Har faktiskt tänkt göra det ett tag men kommer på det för sent på kvällarna och då får man inga bra bilder på huden. Haha. Men lovar att det dyker upp snart.

Det enda jag gjort är att låta tiden ha sin gång, använt produkter med AHA som påskyndar cellförnyelsen och gått på enstaka ansiktsbehandlingar. Ska snart boka in en ny tid hos hudterapeuten och passa på att fråga om nya (ev starkare) produkter.

Ha en fortsatt fin helg!